jenniesbloggeller

Att man aldrig lär sig.

Senario:

1.  Man sminkar sig och tar på sig kläder som förhoppningsvis ÅTMINNSTONE ingår i karegorin:
”gå-ut-och-visa-sig-offentlig-är-aningen-okej”

2.  Möter upp polarna på förfest. Dricker några öl, alternativt vin. (har innan bestämt sig att man ska ta det lungt. Dvs det ska INTE bli som förra gången)

3.  Drickat på förfesten är slut och det är dags för kärringarna (polarna)  att gå ut och gör stan osäker.

4.  Kommer fram till klubben/puben och märker redan att man har svårt att läsa vad som står på skylten. Trots att man står mitt framför den och bokstäverna är större än ens eget ego och ens egna fulla längd. (jag är 175 cm lång)

5.  Kommer in beställer en öl och börjar dansa (innan dess har man självfallet vägrat röra på sig eftersom man envisades att vara regerade DJ under förfesten och spelade b.la Magnus Uggla med ”Dansar aldrig nykter” för att försvara sin ståndpunkt) först lite stelt som sen jääääklar kommer kärringarna igång.

6.  Dansen slutar ca 2 timmar senare när man inser att spritpengarna är slut och man knappt kan stå.

7.  Krälar ut ur puben/klubben för att fixa något fyllekäk.

8.  Ramlar på vägen.

9.  Skäller på vakter och folk omkring, för att man tyckte ”de kollade anklagande på mig, trots att JAG INTE har *hick* gjort *hick* NÅGONTING”

10.  Raggar på den finniga killen i korvståndet/Mc Donalds/Burger King.

11.  Käkar var för äckel-päckel man fått med sig och får hälften över sina kläder och utkletat över varje enskilt klädesplagg.

12.  Inser att bussen/vagnen har slutat gå och har inte pengar till taxi.

13.  Krälar hem... Går och pratar/svär för sig själv och hävdar att ”såhär låååångt hare fan inte vart nån gååång innan” *Hickar i 5 minuter*

14.  Kommer hem och lägger sig med ångest, men vill tänka possitivt. Det var ju en kul kväll... ett tag.

15.  Sista orden som kommer mummlandes (för att possitivt kunna klara av bakfylla som komma skall):
”Öl är bra för håret”

Just gotta love it!

Kära Sven.

Jag vill ta tillfället i akt och tacka denna underbara herre: ”Sven”. (han heter inte Sven men vi kallar honom det av diverse skäl som syftar till respekt.....)

Hur som haver.

Oh du underbara. En sådan man. Med insikt, förståelse och högaktig öppenhet.

För mig är du en man som med all rätt skall beundras.

Ditt väderbitna ansikte berättar om din livserfarenhet. Du lyssnar alltid till nya förslag och begrundar dessa långsamt och varsamt till din kvällssmörgås med ost och skinka på (detta är självfallet väl beprövat, men på äldre dagar vet han bättre och håller sig till något som fungerar). Ditt gråa och vågiga hår glänser i solen. Mjället faller som snö ner på dina axlar, med tillhörande tweed kavaj.

Du hyser föga respekt för orättvisor.

Såsom rasistsika kommentarer skulle du aldrig ta i din mun. Sven vet att det är fel. Han vet. Han är en man som vet allt.

Sven ses som en underhållande person. Det finns alltid ett skämt i bakfickan, han kan ta fram för att lätta upp stämningen när han umgås med unga som gammla. 

Allt detta som står skriver ovanför är självfallet bluff och båg. Jag hatar allt som har med ”Sven” att göra.

Sven drop dead!

Tänkte använda denna för att kunna skriva av mina meningslösa ideér och torra humor.
Kul för mig, tråkigt för de som läser.
/Jennie