jenniesbloggeller

Alla jag känner antingen delvis eller fullständigt, hatar sitt jobb.
 
Men loppet är ändå inte kört när det gäller vardagen på kontoret.
Det finns några homosapier som kallas "arbetskamrater".

Dessa kreatur dyker uppöverallt. Sittades vid datorn brevid dig, i matsalen.
Jag har tom hört rykten om att de på väl valda tillfällen besöker toaletten. (notera att detta ej är helt vetenskapligt bevisat än, men vi väntar på en "hemligstämplad" rapport från statistiska centralbyrån)

Man pratar med de hela dagarna. Det är otroligt hur man lär känna en person när man är upp i ansiktet på varandra varenda jävla dag. Men det är det värt.

Vänligen notera Annelies underbara kommentar om sista drinken igår:
Jag: "Ska vi inte ta en till, en sista?"
Anneli (ögonen är stora som tefat och hon ser lite ofrivilligt förvånad ut):
"Men då blir jag ju full!"
Klockrent!

Tillsammans räknar vi timmarna tills arbetsdagen lider mot sitt slut.
Skämtar om sjuka rubriker på aftonbladet såsom: "16 åring hade sex med en tandborste" Kommentar: "Hon ångrar ingenting"

Är det inte underbart när det finns människor omkring som har samma perverterade humor som en själv.
Skål mina vänner, vi ses på afterworken!