jenniesbloggeller

Det var en gång en helg.
En sträcka av tid som innehöll fredagskväll till måndagsmorgon.
En mycket trevlig tid i kalendern som spenderades med god mat och dryck.
Sällskapet bestod av min dyra moder och rara far.

Det åktes taxi och turistbuss. Ölbryggeriet besöktes och stan gjordes "lite osäker".
Självklart togs det bilder efter att man kört ner näsan i Guinessglaset och fått skum i hela ansiktet.
(Här måste dock påpekas att detta hade stått som ett måste i alla Dublins
turistlagar om sådanna hade stiftas.)

Min "rara far" tyckte det var roligt att hans dotter, med sitt brutna ben
fick köras runt i en rullstol. För att "inte missa något".
Jag även fick en mugg i handen, varpå jag ser ut som en skadad knarkare som tigger växel på gatan.
Varpå min "dyra moder" skrattar så tårarna sprutar och hon får andnöd.
MYCKET ROLIGT om man VAR DÄR. Ett sådannt "had to bee there" ögonblick.

Underbart att få chansen att skapa minnen med sina kära päron även i "vuxen ålder".