The soundtracks of our everyday life:
Hör låtar i huvudet från morgon till kväll i sin vardag:
Vaknar upp kl 6 på morgon. Vilket man finner sannerligen omottiverat.
Hör låten med tutt-olga nummer ett (Dolly Parton): ”Working Nine to five. Whata way to make a living.”
Klär på sig det som ligger närmast sängen, kollar sig i spegeln och tänker:
”ska du gå ut sådär”. *gäspar ljudligt* Inser att man inte orkar bryr sig.
Hör texten: ”You look like a zoobie motherfucker”
Går till jobbet med hög ”nu-får-du-fanume-vakna-musik” i öronen. Allt för att bli lite piggare.
Lyssnar på Girls aloud: ”Jump for my loooove, jump in... la la la laaaa” märker att det inte hjälper och får en omåttlig lust att mörda den ”människan” som skrivit denna brutalt menlösa text.
Det är minusgrader: Madonna med ”Frozen” Brrrr.
Kommer fram.... *gäspar* Sitter och glor på en dator i 8 timmar. Mycket inspirerande....
Hör the Doors med ”this is the end, my only friend the end…..“
Fantiserar om att en dag ska jag bli rik och sitta på en sandstrand med jävligt läcker drink med regnbågens alla färger och bara njjjuuuuuta. Hör vacker och töntig ”chill out music” dvs valar som låter och vågor som slår mot stränder.
Kommer tillbaka till verkligenheten och inser att så kommer det aldrig bli. Skrattar åt eländet och hör Lena Andersson med ”är det konsitigt att man längtar bort nån gång”.
svar;Jaså det är sant det med ryggfenan? då tycker jag att sea world kan gå och skjuta sig själva om dom inte visste det. tycker det är synd att människor är så extremt egoister att dom inte tänker på djurens bästa.
