Vad skulle Sverige göra utan Schlager?
Jag det är den stora frågan nu.
I ett land där depression och antidepp preparatat tas på löpande band i vardagen.
Skulle man gå ut och känna sig ”lite nere” så anser jag att schlager är ett lyckopiller i sig. Utan bieffekter.
Vad skulle vi göra utan att kunna ”dansa i Neon” i våra egna ”sydda kläder” som Lena PH uttrycksfullt upprepar.
Eller ”spela freestyle med fräck musik”? För att även dra in gammeltackan Lotta Engberg.
Livet är för kort (såvida man inte är håller med Carola ”i Evighet”).
Att dra in mer schlager och ”dålig musik som man blir glad av” i våra liv tror jag att mycket kan förändras till det bättre. Utan större kostnader eller skrumpna njurar.
Att vissa grupper (exempelvis Gothare) anser det fint att må dåligt. Är för mig helt ofattbart.
Går förbi de och hör kommentaren: ”Hur många känner du som tagit livet av sig?”
Kära hjärtanes! Att de även på sin övriga fritid ägnar sig åt att skära sig i armarna och dricka rödvin. Det är ju fräsigt värre.... (missförstå mig rätt, jag tycker det är berikande att man är annorlunda eller har 1700-tals kläder på sig. Dock är det tragiskt att; dåligt psykiskt välbefinnande har hög status)
Det sades t.o.m på nyheterna att i England är det så många som tar diverse piller mot depression att det går ut i dricksvattnet (folk går ju på toaletten nuförtiden sedan rengörs vattnet och används igen... modernt nog).
Därav kommer den iroiniska meningen: ”Feel a bit down? Have a glass of water”
