jenniesbloggeller

Med ett triumpferande leende. Kläder i turkos med tillhörande vit slips.
Låt dig inte luras! Titta lite närmare.

Det vilar en sann småsinthet.
En vilja att du ska bli som de.

Kära läsare: Stå på dig, titta stolt på din ylletröja och var den du är.

Ställ dig även frågan: ”Är det här en Sverigedemokrat?”

Här sitter vi:
En fredagskväll och äter middag. Istället för att gå ut på krogen (gud va gammal jag har blivit).
Det är andra dejten med samma kille.
Jag tänker: ”Undrar om han tycker om den nya tröjan jag har på mig... Fast killar tänker nog inte sådant...”

Vi pratar om väder och vind.
Jag tänker: ”Känner mig ju väldigt bekväm med honom. Han har dessutom väldigt fina ögon... Blå.”
Middagen fortsätter, vi sitter och pratar om vad vi gjorde förra helgen.
Samt vad som hände på semestern, sommaren 2009 (Grekland).

Jag tänker: ”Undrar om han är såhär trevlig egentligen....? Han har ju många syskon. Så man kan ju hoppas/tänka sig att det gjort honom till en ödmjuk person. Och tålmodig."

Vi pratar om viner och mat från olika länder. Trevligt.
Jag tänker: "Han är en lugn och trygg person. Jag trivs omkring honom. Han kanske är "the one".

Han tar en klung av sitt vin. Njuter.
Tittar på mig och ler.
Jag tänker: "Va sött leende han har”
Mina ögon tindrar.

Han tänker: ”Undra om jag får ligga ikväll”

Är det inte otroligt att ALLA kan få veta vad just DU gör... precis HELA TIDEN.
Denna enormt viktiga information som fyller människors huvuden till den grad att en explosion går att ana.

Status uppdateringar i stil med: ”dricker kaffe” Meeeen guuuuud så bra. Nu vet jag det. En stor lättnad sprider sig över ryggraden. Jag kan andas.
Eller varför inte en favorit som: ”på jobbet”. Denna information känns som balsam för själen.

Näst intill att jag (gärna ensam) sätter mig hemma med ett smäktande glas rött och läser allas uppdateringar tills ögonen blöder.  

I detta uppdaterings- och informations sammhälle vi lever i idag. Känner jag en stor glädje i att få veta när personer jag har ett bristande minne av. Skriver nödvändigheter som exempelvis: ”Nu är det dags att ta tag i tvätten”

Jag tänker: ”vad använder de för tvättmedel”..... Ni får ursäkta. Jag sitter självfallet och ljuger er rätt upp i ansiktet. De ända tankar som passerar i takt med uppdateringarna är: ”har de inget bättre för sig????!!!”

Dessa uppdateringar går att använda till diverse intressanta kommentarer.
Mitt herrskap, de kan fylla en funktion!
Exempelvis om man reser eller dylikt. 
Kära användare jag ber er att innerligt överväga hur viktig informationen ni skriver, faktiskt är.

Ny statusuppdatering: Kamrater upp till kamp och gör något vettigt med er tid!

Maten står på bordet. Spagetti med någon pastasås från Arla.

De pratar om sin dag på jobbet.

Han berättar om en kollega som inte har någon förståelse för integritet och chefen som spiller kaffe över hela golvet på kontoret.
Hon tänker; att han aldrig kan prata om något intressant istället, men säger ingenting.

De var i ju Spanien en vecka, för två månader sedan. Att de inte har pratat om den resan.
Det förstår hon inte. De hade det ju jättebra.
Är väll lika bra att låta det vara även denna gången. Så hon säger inget.

Han lyfter upp blicken från tallriken. Ser på henne. Håret har blivit gråare.
Han har sett det förut, men säger inget.

Han skulle vilja prata med henne om deras barns framtida planer eller om deras syn på åldrande. Att det faktiskt är skönt att inte bry sig om vad folk tycker om en längre.
Man vet vem man är.

Men tänker att de ofta mest pratar om jobbet vilket sällan är en underhållande konversation.
Han tror att de inte riktigt känner varandra längre.

Men han säger ingeting.

Problemet är bara att jag vrickade foten förra veckan.
MEN Ska man dansa ska man göra det rejält.

Dvs försöker vara graciöst och dansa ”Svansjön”.
Tyvärr så är min motorik aningen begränsad vilket resulterar i att jag mer ser ut som en  skadeskjuten knubbsäl.

*pling* ”Dagens i-lands problem.”

Fattar du hur berömd jag är?
Min kläder är snyggare än de du bär.

Har mycket gemensamt med många kända personer.
Är även medveten om att bilder skall tas i små portioner.

Mina likheter med diverse "celebriteter" är extrem.
Exempelvis Hasse Aro håriga ben.
(Liksom fotomodeller är jag ständigt sen.) 

En gång var jag på samma fest som den fantastiska ”Robinsson-Emma”.
Såg en tröja Anna Book hade på sig på TV, en sån har jag också hemma.

Precis som ”Bono” och Angelina Jolie tycker jag man ska ta hand om världens alla folk.
Jag har ett fadder barn som heter Kongo, med honom pratar jag med hjälp av tolk.

Att träna och hålla sig ”fit” är min grej.
Kanske därför jag fick ligga med Timbakus förra tjej.

Gud vad jag känner mig bitter.
Nu ska jag ta och skriva det på twitter.

Vissa människor är som Kalas Puffar… UTAN MJÖLK.
Dvs totalt torra, meningslösa och ser lite konstiga ut.....
Eller ännu värre... Att SE UT som utomjordingen på paketet.

Jag drömde en gång att jag vakna upp en natt och såg ut som han.
Jättestor, hårig och glupsk. Men framförallt, mina damer och herrar: GUL.
Va förvånade alla mina vänner skulle bli när de såg mig... eller (förhoppningsvis!!)?

Nä, Jennie! (inleder en Schizofren terapi session med mig själv:) Nu får du sluta....

Ska klippa mig och skaffa ett nytt jobb.... Kanske....

Med Vänliga Hälsningar ”Puffen”

Jag det är den stora frågan nu.
I ett land där depression och antidepp preparatat tas på löpande band i vardagen.
Skulle man gå ut och känna sig ”lite nere” så anser jag att schlager är ett lyckopiller i sig. Utan bieffekter.
Vad skulle vi göra utan att kunna ”dansa i Neon” i våra egna ”sydda kläder” som Lena PH uttrycksfullt upprepar.



Eller ”spela freestyle med fräck musik”? För att även dra in gammeltackan Lotta Engberg.
Livet är för kort (såvida man inte är håller med Carola ”i Evighet”).

Att dra in mer schlager och ”dålig musik som man blir glad av” i våra liv tror jag att mycket kan förändras till det bättre. Utan större kostnader eller skrumpna njurar.

Att vissa grupper (exempelvis Gothare) anser det fint att må dåligt. Är för mig helt ofattbart.
Går förbi de och hör kommentaren: ”Hur många känner du som tagit livet av sig?”
Kära hjärtanes! Att de även på sin övriga fritid ägnar sig åt att skära sig i armarna och dricka rödvin. Det är ju fräsigt värre.... (missförstå mig rätt, jag tycker det är berikande att man är annorlunda eller har 1700-tals kläder på sig. Dock är det tragiskt att; dåligt psykiskt välbefinnande har hög status)

Det sades t.o.m på nyheterna att i England är det så många som tar diverse piller mot depression att det går ut i dricksvattnet (folk går ju på toaletten nuförtiden sedan rengörs vattnet och används igen... modernt nog).
Därav kommer den iroiniska meningen: ”Feel a bit down? Have a glass of water”